Efter att inte ha varit i mitt hus på 27 timmar så är jag nu äntligen hemma igen i mitt lilla hus.

Det har varit en väldigt intensivt dygn med mycket som har hänt och mycke bilåkning....

Igår 19.30 började jag jobba på Posten och körde en långnatt som gick sisådär, vi fick gå 15 min tidigare bara. Men jag hann hem till Mamma till kl 6 ungefär och upptäckte att det låg grejer i sängen där jag skulle sova. Så jag tog täcket och kudden och la mig i soffan på ovanvåningen av garaget.

När jag kommit till ro och lagt mig och precis slutat höra tusen tankar i huvudet och slappnat av så ringer telefonen.
Sigges bil startar inte och han måste få starthjälp....så vad gör man ?!? Jo det va bara att klä på sig och sätta sig i bilen igen och köra hem..

Väl där så kom jag snabbt fram till att han får ta min bil istället så han lämnar av mig hos mamma och tar min bil till jobbet. Söker mig in i huset och letar upp min brors säng och kryper ner där...nu är alltså klockan redan 07 på morgonen. Somnar ganska snabbt !

Kl 10.15 väcker mamma mig och säger att vi åker om en halvtimme, så lite sakta vaknar jag till och tar mig upp ( behöver jag säga att jag kände mig lite mör i kroppen) lastning och allt gick bra.

Själva resan gick ganska bra men väldigt sakta...och vad som sen hände orkar jag inte skriva här och nu. Tar det en annan dag. Men det gick bra och hästen behövde inte lida på något sätt. Men ojojoj vad sorgligt. Det va många tårar som föll....

Resan hem va seg och fylld av tårar och skratt, en ny typ av " snabbmat " som jag visar på kort i morgon och två trötta brudar i en bil...
Men nu är vi iallafall hemma båda två och så fort hockeyn är slut så ska jag gå och lägga mig...har ett par timmar att sova igen känner jag.

Stackars sigge är ute och byter däck då självklart en av däcken pyser luft på min bil *suck*