Mer och mer sugen



Nu när jag sitter här ensam i mitt lilla hem, när älskligen är på jobbet och mörkret är totalt utanför fönstret så är jag sjukt sugen på att ha något sött djur här som håller mig sällskap.

Ju mer jag tänker på det , dessto mer blir jag sugen på att skaffa en såndär liten vovve som jag visade i tidigare inlägg. Tänk så sött att ha en sån som snosar runt en och vill gosa och sådär...ååå va sött !!

När jag och Sigge pratade om det så va han ju faktiskt inte helt främmande för att skaffa en sån liten hund...jag vet ju att han vill ha en stor hund. Men som han sa så är det kanske bättre att skaffa en liten först innan vi har skaffat familj och är hemma mer än vad vi är hemma nu...en stor hund behöver ju väldigt mycket motion och har rätt till mycket motion oxå för att må bra.
En liten behöver ut men inte lika mycket motion....

Men dom är ju så jävla dyra dedär små....jävligt synd !




Dessa är ju så jävla söta !!




Kommentarer

Om du inte visste det så heter rasen Pomerian - dvärgspets. men hur kan ni tänka djur...inomhus...hur går det med Sigges allergi om han ständigt blir utsatt för hund?

Pomeranian









Rashistoria

Pomeranian härstammar från den urgamla tyska vargspetsen, som var oenhetlig till typen, och som har givit upphov till samojed, chow-chow, keeshound, finsk spets m.fl. Från början var den ingalunda någon dvärghund utan vikten höll sig omkring 12-15 kg, en tämligen stor hund alltså, som hölls som någon slags hushund. Den hade ett ganska besvärligt teprament och saknade jaktanlag, varför den inte blev särdeles populär i England, dit några exemplar importerats omkring 1800. Där fick den namnet ”spitzdog”, men efter en tid döptes den om till pomeranian. Att denna hund kom att tillhöra dvärgraserna berodde närmast på en tillfällighet. Det hade nämligen fötts dvärgexemplar i kullarna, vilka avlivades då man trodde att de var mindre livsdugliga en valparna av normal storlek. I slutet på seklet lät man på försök några dvärgvalpar leva och fann då att dessa var lika fullvärdiga som sina normalstora syskon. Därmed var dvärgspetsen etablerad; man började renavla dvärgexemplare, som omedelbart rönte stort intresse, inte minst därför att drottning Viktoria 1888 satte igång med egen uppfödning av de små pomeranians.

I USA introducerades dvärgspetsen så tidigt som 1891, och den kom till Sverige 1905. Drygt 10 år senare kom den svenska uppfödning av rasen igång på allvar.

Numera registreras ca 200 Pomeranian/dvärgspets årligen.













Temperament

Pomeranian är en vaken, gladlynt och aktiv liten hund som inte kräver allför mycket motion, men desto omsorsfullare pälsvård. Den är dekorativ och charmfull, gillar barn och upptåg och den fungerar även mycket bra som vakthund.

















Utseende

Pomeranian har en kort, kvadratisk kropp.

Huvudet är rävliknande, kilformat med flat skalle och tämligen kort och spetsigt nosparti. Bettet är saxbett. Ögonen är medelstora och får inte sitta för långt isär. De är något snedställda. Öronen är tämligen högt ansatta, små och bärs upprättstående. Ryggen är rak, bröstet djupt, benstommen tunn. Svansen bärs över ryggen längs ryggraden, flat och rak. Pälsen består av mjuk dunig underull och långt rakt täckhår. När pälsen är som bäst är den så yvig att den döljer kroppens konturer. Svansen har i förhållande till hundens storlek enorm fana. Färger: Svart, brun, vit, orange, gråchatterade. Vanligast är enfärgade, men förekommer även som tvåfärgade.

Mankhöjd: 18-22 cm Vikt: 2-3 kg

Fel av mig...Pomeranian heter rasen!

Kan säga dig att en Pomeranian behöver exakt lika mycket motion som en stor hund!!


Kom ihåg






Trackback