Funderingar...

Fast att jag är en väldigt öppen person, pratar mycket o berättar mycket om mig själv...ibland kanske mer än vad jag önskar att jag gjorde...ibland kan jag kanske ge ut lite väl mycket av mig själv...men hellre det än att vara en person som ingen förstår sig på....som handlar på ett visst sätt o inte kan förklara varför...en person som inte känner sig själv och vet varför man reagerar el handlar på ett visst sätt...

Det finns ju inget jobbigare än när en person gör något o inte kan varken förklara sig el sin handling...att man blir tvungen att acceptera resultatet av vad den personen gjorde utan att få någon som hellst förklaring till varför...det är ju det som gör att det är omöjligt att gå vidare...är det inte de?

En blogg är ju ett perfekt ställe att skriva allt man tycker, allt ifrån helt vanliga saker till helknasiga grejer...och visst, de klart att jag skriver saker som händer o sker. Men jag har ändå märkt att jag inte skriver om saker som verkligen betyder något för mig...om grejer i mitt liv som verkligen berör mig. Dom nämner jag aldrig..varför det?
Om personer som jag bryr mig om, om händelser i mitt liv som verkligen betyder mycket...varför nämner jag aldrig dom?

Kanske är det för att jag känner att om DU inte bryr dig så mycket att du får reda på dom av mig genom att höra av dig till mig o se hur jag mår o vad som händer så har du ingen anledning till att få veta dom alls....
Kanske...




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0